Skolan, skolhälsovård, sex- och samlevnadsundervisning

Nr 1/05
Av: Anne-Christine Almquist
Skolans mål skall vara att sträva efter att alla skolor inför kontinuitet och kvalité.

*******

Genom att underteckna FN:s barnkonvention har Sverige åtagit sig att ge alla barn nödvändig hälso- och sjukvård. I detta åtagande ingår även förebyggande vård samt undervisning om och stöd i frågor som rör sexualitet och samlevnad.

I och med att alla unga kan nås av skolans sex- och samlevnadsundervisning måste den anses som en oerhört viktig insats ur folkhälso- och preventionsperspektiv.

Socialdepartementet gav i september 1998 Socialstyrelsen i uppdrag att föreslå åtgärder för att stärka barnkompetensen inom hälso- och sjukvård.

Enligt många rapporter bland annat Folkhälsoinstitutets " Att förebygga oönskade graviditeter och sexuellt överförda sjukdomar " av Lena Lennerhed, så har sex- och samlevnadsundervisningen försämrats i och med den nya läroplanen, LPO – 94, för grundskolan och gym-nasiet.

Varje en-skild rektor har numera ansvar för att elever får kunskaper i sex- och samlevnad och hur undervis-ningen skall läggas upp. Timmar till förfogande har strukits ur läroplanen vad gäller gymnasieskolan.

Sex- och samlevnad förekommer i mindre utsträckning än tidigare.

Vissa gymnasieskolor lägger nu istället upp speciella kurser i ex. livskunskap där sex- och samlevnad ingår som en del. Kontinuitet i undervisningen samt att anpassa innehållet till elevernas utvecklingsnivå är synnerligen viktigt.

En granskning av ca 80 skolors sex- och samlevnadsundervisningens omfattninng och kvalité har på uppdrag av regeringen genomförts av Skolverket under hösten 1999. I granskningen har också ingått att utröna hur skolorna levt upp till läroplanens mål.

Enligt en kartläggning av Gunilla Jarlbro av sex- och samlevnadsundervisningen på samtliga grundskolor i Sverige (FHI rapport 1997:18) ägnas ca 20 lektionstimmar till sex- och samlevnadsundervisningen på högstadiet. Undervisningen tycks enligt rapporten vara mycket traditionell, särskilt i invandrartäta skolor och sker främst inom ämnet biologi. Endast ca hälften av högstadieskolorna arbetar med mindre elevgrupper, har temadagar, tillämpar rollspel etc. Likaså uppger endast 30 procent av skolorna att extern personal medverkar i undervisningen. Mycket tyder också på att kvalitén i undervisningen varierar starkt såväl mellan skolor som inom en och samma skola.

Särskilt bristfällig före-faller sex- och sam-levnadsundervisningen vara på det Individuella programmet. Enl. Social-styrelsen finns det också tecken som tyder på att denna undervisning fun-gerar sämre på skolor med en stor andel invandrare.

Unga män och kvinnor som kommer från kulturer där familjemönster och könsroller ser helt annorlunda ut än de svenska kan ofta känna en stor förvirring med en helt annan sexualsyn än vad de är vana vid.

Ungdomsmottagningarna utgör ett bra komplement till skolans sex- och samlevnadsundervisning men huvudansvaret för undervisningen ligger på skolan.

Anne-Christine Almquist

Denna sida kommer från tidskriften Sexologinytt
på hemsajten för Svensk Förening för Sexologi