Förändringar av lust och sexuella funktioner hos kvinnor som en läkemedelsbiverkan

Det mesta av våra kunskaper när det gäller läkemedelsbiverkningar på det sexuella området har tidigare varit byggt på enstaka iakttagelser som publicerats som fallbesk-rivningar i den vetenskapliga litteraturen. Vid kliniska prövningar av nya läkemedel har man också i vissa fall tagit med frågor om sexuella problem uppkommit i prövningsprotokollen. En långt större källa till information är det internationella register över läkemedels-biverkningar som WHO startade 1968 och som ingår i ett Drug Monitoring Centre lokaliserat till Uppsala. Hit rapporteras från 73 länder alla typer av misstänkta problem (Adversed Drug Reactions). I registret finns nu mer än 3.1 miljon rapporter. Till stora delar bygger denna redogörelse på uppgifter från detta biverk-ningsregister (Lundberg & Biriell 1993,1998, Lundberg 2004).

I registret finns omkr 23.000 reaktioner som kan hänföras till kvinnors sexuella svär. Dessa kan delas upp i tre olika kategorier.

Läkemedel kan som biverkan ge sexuella problem hos kvinnor när det gäller lusten och förmågan få genitalia reaktioner och att få orgasm. Detta kan vi kalla egentliga sexuella dysfunktioner (c:a 4.400 reaktioner)

Läkemedel kan emellertid också skapa problem genom att de kan ge upphov till smärtor, sveda och andra obehagskänslor från underlivet. Det rör sig både sådana besvär som finns där hela tiden och sådana som uppträder vid samlag eller försökt till samlag, d v s det vi kallar dyspareuni. Man brukar tala om en rad olika sexuella smärtsyndrom (c:a 2.700 reaktioner).

Slutligen kan läkemedlen ge upphov till förändringar i kvinnans kropp som har sexuella betydelse "(nästan 16.000 reaktioner). Hit hör de mycket vanliga problemen amenorré, mjölk i brösten hos den icke-ammande kvinnan eller ökad hårväxt. Såväl en minskning av bröstens storlek som en ökad bröststorlek är andra men inte så vanliga läkemedelsbiverkningar. Till denna grupp räknas också de i och för sig ovanliga men mycket betydelsefulla fallen där en gravid kvinnas foster blivit påverkat av substanser med hormoneffekt ledande till att barnet om det är en flicka föds med förstorad clitoris och andra förändringar som gör det svårt att bestämma könet på den nyfödde. Unga flickor kan också komma i en förtidig pubertet som resultat av en läkemedelsbiverkan. De preparat det gäller då är oftast antiepileptika.

Antidepressiva läkemedel som grupp rapporteras också ofta ge upphov till nedsatt lust. Detta är svårare att värdera eftersom depressionen i sig själv medför nedsatt lust. Den stora mängden rapporter och det faktum att även kvinnor som behandlas med antidepressiva under andra diagnoser också får samma biverkningar talar dock för ett kausalsamband. Omkring 1.000 reaktioner i form av nedsatt lust finns rapporterade med anti-depressiva. Av övriga rapporter gällande nedsatt lust står könshormonerna för 700 reaktioner och alla andra preparat för c:a 900. Det är (tyvärr) mycket ovanligt att läkemedel ger ökad lust, hos kvinnor mindre än 2% av alla rapporterna om sexuella biverkningar..

Hos mannen är det de kardiovaskulära preparaten som står för flertalet fall av sexuella biverkningar och impotensen dominerar stort. Ju effektivare blodtryckssänkning, ju större impotensrisk. Det finns inte alls någon motsvarighet till detta när det gäller kvinnor. Mycket få läkemedel tycks påverka kvinnans genitalia reaktioner som ökad genom-blödning eller våthet i slidan och vulva. Vi kan rimligen dra den slutsatsen att det inte är den ökade genomblödningen i genitalia hos kvinnan som är det viktigast för den subjektiva upplevelsen.

Priapism hos mannen är en inte ovanlig biverkan av vissa läkemedel. Vi skall här inte glömma att sildenafil ursprungligen togs fram som en hjärtmedicin vilken visade sig ge erektion som biverkan. Clitorispriapism orsakat av läkemedel finns det faktiskt också några få fall av.

Andra läkemedelsgrupper som också orsakar sexuella problem hos kvinnor är antiepileptika och neuroleptika. Inom båda grupperna finns läke-medel med starka hormoneffekter och nedsatt lust är inte ovanligt liksom påverkan på kroppen i stort. Medlen mot parkinsonism kan ha positiva effekter på de sexuella, både vad beträffar lust och förmåga. Dopamin är en signalsubstans som i många avseenden har motsatt effekt mot serotonin och de flesta parkinsonmediciner är baserade på dopa-minprincipen.

Självfallet kan cellgifter och imunsupressiva medel som användes vid allvarliga sjukdomar som cancer påverka både lust och förmåga, ge genitalia smärtor och påverka kroppsformerna. Dessa besvär brukar dock drunkna i sjukdomarnas direkta effekter och andra allvarliga läkemedels-biverkningar.

Läkemedel mot infektionssjukdomar tycks ej ge så mycket sexuella problem. En svampmedicin för lokalbehandling (mikonazol) ger dock mycket lokala besvär och bredspektrumantibiotika kan provocera fram svampinfektioner i underlivet.

Gestagener ger framför allt amenorré men också galactorré och hypetrichos i ett ganska stort antal fall. Det är hormonella effekter, helt i överensstämmande med vad man kan vänta sig av denna typ av preparat. Antalet fall av nedsatt lust är emellertid också betydande under det att det i nästan inga fall rapporterats positiva effekter på det sexuella intresset.

Östrogenbehandling ger inte alls lika mycket sexuella biverkningar som gestagener. Nedsatt lust, amenorré, hypertrichos samt torrhet och obehag i slidan, klåda och dyspareuni förekommer. I en del fall har en ökad lust rapporterats.

Kombinationspreparaten östrogen/gestagen ger en mera komplicerad biverkningsprofil. Skillnaderna mellan olika preparat är betydande, men amenorré och nedsatt lust dominerar. Även här är det säkert så att i fall lusten ökar som anmäls detta oftast inte som en "oönskad" biverkan.

Kvinnor som får androgener kan bli viriliserade. Det är ett klinisk välkänt fenomen att den sexuella lusten kan öka hos kvinnor som får androgener. Detta är dock inte väldokumenterat i litteraturen och anmäls mycket sällan som en läkemedelsbiverkan. Anabola steroider i terapeutiska doser kan medföra hypertrikos hos kvinnor.

Sexuella läkemedelsbiverkningar är sålunda ganska vanliga, men ett register av denna typ tillåter inga slutsatser angående frekvensen i förhållande till användandet av respektive preparat.

Författaren tackar UMC och resp nationella dataregister för access till databasen. Konklusionerna är författarens egna.

Vidare text i:

Lundberg PO. Läkemedel och sexualitet Kapitel i Graugaard C, Möhl B, Hertoft P (eds) Krop, psyke & seksualitet - aspekter af teori & klinik. 2004 (under tryckning)

Lundberg P O, Biriell C. Sexual dysfunction as a suspected drug reaction reported to WHO Collaborating Centre for International Drug Monitoring. Thérapie 1993:48:457-459.

Lundberg PO, Biriell C. Sexual dysfunction as a suspected adverse reaction to antidepressant drugs. Scand J Sexol 1998;1:97-105