KONVIVIALITET
På en tunnelbanebiljett i Paris läste jag: Convivialité. Det var ett
sätt att få resenären att känna sig välkommen. Ordet finns i flera
västerländska språk. Till Sverige har det kommit genom Maria Teresa
(Mayte) Miró vid La Laguna-universitetet på Teneriffa, Astrid Palm
Beskow, som också skapat Center för Cognitiv Psykoterapi och
Utbildning i Göteborg, samt undertecknad, utvecklingskonsult vid
Centret.
Ordets ursprung
Convivialitet kommer av con = med, samman och vivere = leva. Att
leva tillsammans. Men convivium betyder också gästabud. Ett festligt
liv. Att leva tillsammans i glädje. Kärnan är respekt för vars och
ens legitimitet, dvs rätten att uttrycka sig själv, utveckla sig
själv och leva själv efter sitt eget huvud. Och få omgivningens
erkännande och stöd för det.
Att visa respekt är inte så enkelt. Det är helt skilt från respekt i
betydelsen ”vara rädd för”. Grunden är att respektera sig själv.
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!” som Tomas
Tranströmer skriver i dikten Romanska bågar. Först när jag kan
respektera mig själv, kan jag respektera den andre. Då först kan
denne respektera sig själv och senare, kanske, också respektera mig.
Denna respekt ger vidgade livsmöjligheter. Den känns i kroppen som
gemensam glädje.
Konvivialitet, att leva tillsammans i glädje, är motsatsen till
suicidalitet, som kommer av suicid, att döda sig själv. Kärnan i
suicidalitet är just skammen av att inte höra till.
Vad är det för nytt i detta?
Ingenting! Inget är nytt under solen. Men det är ett praktiskt
användbart begrepp. Det skiljer sig från människokärlek, som är så
allmänt: ”Älska din nästa såsom dig själv!” Konvivialitet är inget
budord – det är ett verktyg. ”Terapeutisk allians” ligger något
närmare. Det innebär att i psykoterapi medvetet skapa en bra
terapeut-klientrelation. Men detta är möjligt även i en
icke-hierarkisk relation.
Inom kognitiv psykoterapi åskådliggörs samspelet mellan terapeut och
klient med metaforen två forskare. Gemensamt, jämställt och nyfiket
hjälps de åt att lösa klientens viktigaste problem. Terapeuten
bidrar med teorier och tekniker, klienten med sin kunskap om sig
själv. Konvivialitet är att använda terapirummet som en plats för
legitimering.
Empatins gränser
René Descartes var en betydelsefull filosof. Men han gjorde tre
grundläggande misstag. Det första var att han förstärkte
uppfattningen att kropp och psyke var två skilda världar. Först
under de senaste decennierna har vi kunnat befria oss från detta
synsätt och insett att de hänger intimt samman.
Descartes andra misstag var hans uppfattning om empatin, dvs
förmågan att känna och tänka sig in i den andres situation. Den
andre verkar tänka som jag, alltså är han en människa som jag. Så
långt är det riktigt. Felet var att han inte såg empatins
begränsningar. Vi nickar samförstånd: ”Jag förstår dig”. Det är en
skön tanke – men tyvärr felaktig. Sanningen är att vi inte förstår
varandra.
Hjärnförvaltare
Var och en av oss har ungefär 100 miljarder hjärnceller eller
neuron. Var och en av dem har ungefär 1000 förbindelser med andra
hjärnceller. Vår hjärna är det mest komplicerade system vi känner
till, mer komplicerat än Vintergatan. Var och en av oss är satt att
förvalta detta komplicerade system, att vara hjärnförvaltare. Jag
förstår mig bristfälligt på mig själv, än mindre på någon annan.
Tanken att ”jag förstår dig” innebär att jag reducerar dig till de
känslor och föreställningar, som redan finns i mig. Du blir bara en
del av mig. Det är genom detta tänkesätt som könsmaktsordningen
upprätthålls.
Sannerligen – du är så oerhört mycket mer! ”Jag förstår” måste bytas
ut mot: ”Berätta mer, så jag kan förstå lite till! Berätta med din
kropp om vem du är!”
Olika sexualitet
Respekt innebär att se sin partner som något oändligt, något som jag
i grunden inte förstår mig på. Att inte tolka den andres berättelse
utan ta in det hon faktiskt säger. Detta rubbar min egen säkerhet,
skakar om mig. Det behövs konvivialitet för att kunna stå emot
frestelsen att omforma budskapet så det går in i vad jag redan
tycker. I stället bör jag tänka och säga: ”Okej, vi har olika
sexualitet. Låt oss tillsammans utforska din sexualitet och min
sexualitet så att vi kan njuta och utvecklas tillsammans.”
Förresten, Descartes tredje misstag var att han tackade ja till
drottning Kristinas inbjudan att bli hovfilosof vid Stockholms
slott. Det var för kallt där, han fick lunginflammation och dog.
Inte särskilt rationellt, inte alls konvivialt.
Lästips
Astrid Palm Beskow, Jan Beskow, Maria Teresa Miró. Kognitiv
psykoterapi och medvetenhetsutveckling. Om att leva i konvivialitet.
Center för Cognitiv Psykoterapi och Utbildning i Göteborg, tel
0303-207564, v 0303-207560, f 0303-207561,
e-post: lisbeth@cognitivterapi.se hemsida: www.cognitivterapi.se
Författarpresentation
Jan Beskow är professor och läkare, specialist i psykiatri och
socialmedicin samt suicidforskare.
Han är ordförande i Västsvenska nätverket för suicidprevention samt
utvecklingskonsult vid Center för Cognitiv Psykoterapi och
Utbildning i Göteborg.