Barbro Lennér-Axelsson valde att i sann RFSU-anda spegla sexualiteten ur ett samhällsperspektiv. Hon konstaterade att en praktiskt taget allenarådande sexualmoral ersatts av en pluralistisk sexualmoral. Barbro talade om hur var och en tycks tillägna sig en egen personlig livserfarenhetsmoral vars utformning i sin tur hämtar sina influenser från olika håll. Den "nya" moralen är ambivalent. Den präglas av förvirring och uppvisar en brist på samband mellan kunskap, attityder och handlingar och tycks skifta beroende den situation man för tillfället befinner sig i. Den är också en jämställdhetsmoral och den är androgyn till sin karaktär. Den nya sexualmoralen korsbefruktas på ett helt nytt sätt. Heterosexuella och homosexuelle, unga och gamla, svenskar och invandrare står bland andra för denna korsbefruktning. Vårt samhälle präglas också av en sexuell medialisering på gott och ont. Enligt Barbro Lennér-Axelsson lever vi också i ett separationssamhälle vars kännetecken är intimitetsångest.

Vi lever med andra ord i en omvälvningarnas tid på sexualmoralens område.

Barbro avslutade med en önskan om att man åter skulle börja diskutera kärlekens villkor och slog till sist fast, att "sexuellt frigjord är man först när sexualiteten betyder allt eller inget".

Preben Hertoft har ju för alltid skrivit in sitt namn med versaler i den nordiska sexologins historia. Hans person och arbete har för många av oss haft en kanske avgörande betydelse i vårt val att arbeta med klinisk sexologi. Preben valde i sin föreläsning att ta oss genom sexologins historia från Krafft-Ebing till Masters och Johnson. Parallellt beskrev han den process som ledde fram till att han själv kom att bli sexolog. Han nämnde naturligtvis slumpen, som väl har spelat en större eller mindre roll i allas vårt yrkesval. Preben pratade också om den outsiderposition som yrkesvalet medför och som kanske lockar. Han gav sig också in på ett till stora delar outforskat område och att sexologin helt enkelt var spännande. Slutligen pekade han på ett faktum som kanske tilltalar många av oss. Man får tillgång till ett område i människors liv, som är dolt för alla andra i omgivningen.

Efter festmåltid och dans till tradjazz på Kastellet på Aspö och övernattning i lotstorn fortsatte mötet med ett seminarium med Preben Hertoft. Detta kom till största delen att handla om våra egna motiv för valet att bli sexolog samt sexologens roll i terapin. De egna motiven blev föremål för livlig debatt i församlingen där tänkbara själviska motiv ställdes mot den verkliga terapeutiska processen som bara är möjlig "i en atmosfär av oegennytta och osjälviskhet".

Avslutningsvis diskuterade man den eviga frågan om vilken terapeutisk metod som är "den rätta". Jag tar framför allt med mig från mötet med Preben två tankar som går utanför "skoltänkandet" och som jag försöker citera fritt ur minnet:

"Den verkliga förändringen uppstår i mötet (mellan terapeut och klient), inte i avtäckandet av det förflutna och inte i en överföring med en terapeut som är en stand-in utan en verklig människa". "Den terapeutiska processen är en tvärcyklisk process där klienten går från isolering till anknytning till andra människor. Anknytning är möjlig för klienten först när hon/han kan knyta an till terapeuten som en verklig människa och inte som ett teknikbehärskande hologram".