Alkohol och Sexualpolitik

Porrfria hotell?
Huruvida hotellet även tillhandahåller pornografi som en del av sitt televisionsutbud tog jag mig aldrig tid att kontrollera. Om de gör det så ser jag inget fel i det, så länge de inte börjar visa porrfilmer på hotellrummens skärmar utan gästernas godkännande. Frågan om "porrfria" hotell ter sig i vilket fall väldigt märklig. Det enda argument jag hört framföras för denna kampanj är att det skulle vara kränkande för hotellpersonalen om gästerna onanerade under sin hotellvistelse. Jag vet inte om det är ROKS avsikt att blåsa till kamp mot onani, men oavsett det så är det dithän deras argumentation leder.

Bibelfria hotell?
Som en parentes i det sammanhanget kan nämnas att veckan efter konferensen i Trondheim var det bokmässa i Göteborg. Den sekulära livsåskådningsrörelsen Humanisterna var på plats, och drev en namninsamling för att stoppa skildringar av våld och kvinnoförtryck på svenska hotellrum. Närmare bestämt så krävde de bibelfria hotell. De fick in drygt 570 namnunderskrifter. Ur sexologisk synvinkel var bokmässans utbud tämligen magert. RFSU hade en monter, och tidningen Kom Ut delade en med några andra tidningar. Ett par organisationer tangerade fältet, till exempel ROKS och JämO. GöteborgsPosten passade på att ha releaseparty för "Pubertet – no problem", en bok för ungdomar där bland andra Lars-Gösta Dahlöf har medverkat.

Sexualpolitik
På NACS-konferensen var tre av inslagen sexualpolitiska. Två av dem var föreläsningar, den tredje var en del av den norska delegationens lägesrapport under årsmötet. De har problem med en mediahysteri kring en minderårig transsexuell. Tydligen har vissa högljudda krafter bestämt att minderåriga per definition inte kan vara transsexuella, varför samhällsdebattens tonläge blivit lite väl hett.

Objektifiering
Den ena föreläsningen hölls av en psykoterapeut vid namn Liv Jessen och hade titeln "Prostitution and shame". En av hennes viktigaste och mest tänkvärda synpunkter var att man måste se upp så att man inte objektifierar sina medmänniskor. Att objektifiera någon är att betrakta den personen som ett objekt i stället för som ett subjekt.

Friskförklara BDSM
Den andra föreläsningen hölls av en psykiater vid namn Reidar Kjaer, och hade titeln "Revise F-65! Diagnoses, Stigma, and the Sadomasochism – Fetish Population". Revise F65 är en sammanslutning av norska sexologer och aktivister som vill modernisera diagnosmanualen ICD 10 och avskaffa det onödiga stigmat mot fetishister och sadomasochister.

Det finns två olika diagnosmanualer: DSM och ICD. DSM ges ut av amerikanska psykiatriförbundet i samarbete med forskare över hela världen. ICD ges ut av WHO. I den tredje versionen av DSM slutade man att räkna homosexulla som störda, och i den fjärde versionen (1994) slutade man att räkna sadomasochister och fetishister som störda. Precis som man gjorde med homosexualitet låter man diagnoserna finnas kvar under en övergångsperiod, men de omfattar numera inte sadomasochister och fetishister i allmänhet utan bara de individer som mår dåligt eller inte fungerar i samhället. Tyvärr släpar ICD efter, och räknar fortfarande fetishism och sadomasochism som störningar. I väntan på att WHO skall ta bort stämpeln globalt har danska myndigheter gjort det på nationell nivå, och fler länder förväntas följa efter. Mer om detta finns att läsa (på engelska, norska, tyska och portugisiska) på http://www.revisef65.org/

Ovetenskapliga diagnoser
Att avskaffa dessa ovetenskapliga och fördomsfulla diagnoser är mycket viktigt. Inte bara för att de dels är kränkande mot de utpekade och dels ger sexologin och psykiatrin dåligt rykte, utan också med tanke på hur minoritetspersoner diskrimineras i samhället. Det är visserligen mycket ovanligt att diagnoserna används, och därmed bidrar de inte heller direkt till diskriminering. I gengäld är dock deras indirekta bidrag desto större. I viss mån kan de missbrukas till att legitimera diskriminering, men framförallt försvårar de kampen mot diskriminering.

Diskriminering
Vad gäller diskriminering av dessa sexuella minoriteter pågår det just nu ett mycket intressant rättsfall här i Göteborg. Lokala byråkrater har, i praktiken, börjat försöka stänga ner stadens fetishklubbar. Om det hade handlat om homosexuella hade det stått om det på varenda löpsedel. Men nu handlar det inte i första hand om homosexuella, utan om just fetishister. Många av de som går på festerna hör till kategorin HBT, men festerna i sig sorterar under den något vidare kategorin HBTQ, vilken fortfarande har svagt stöd mot diskriminering och fördomar. Sålunda anses frågan inte intressant nog att föras upp på den allmänna dagordningen, och om kvällspressen väl tar upp frågan så är det inte alls otänkbart att det blir i form av ett skandalreportage om "de perversa avvikarnas hemliga fester" snarare än om myndigheternas maktmissbruk. Diskriminering är ju som bekant i vardagligt tal något som per definition bara kan begås mot individer tillhörande minoriteter som allmänheten förstår, accepterar och tycker om.

Gummiparagrafer
Naturligtvis finns det inga lagar mot att leva ut fetishism, exhibitionism eller sadomasochism så länge alla inblandade parter deltar av fri vilja. Men vem behöver relevanta lagar? Sedan den instiftades för tjugo år sedan har alkohollagstiftningen varit ett utmärkt redskap för att släcka ner misshagliga verksamheter utan lag eller rättegång. Myndigheterna kontaktade FPP:s hyresvärd och informerade honom om att han riskerade att bli av med sitt alkoholutskänkningstillstånd (vilket snabbt skulle försätta honom i konkurs) eftersom han hade sådana hyresgäster. Normalt hade det slutat där. Hyresvärden hade vräkt föreningen och den hade dött ut, och så hade det inte varit något mer med det. Lyckligtvis var deras hyresvärd dock mer rakryggad än så. Verksamheten fortsätter, men tills vidare med strängare regler och med hotet hängande över sig att myndigheterna skall trappa upp sin moraliska upprustning.

FPP har svarat med att ansöka om utskänkningstillstånd för en fetishfest utan särskilda restriktioner. I första instans fastslogs det att dessa människor utgör en "alkoholpolitisk olägenhet", och därför inte skall ha något sprittillstånd. Märk väl att den "alkoholpolitiska olägenheten" i fråga inte har något med hantering eller konsumtion av alkohol att göra, utan, även officiellt, handlar om deras sexualitet. Byråkraterna betonar även särskilt att det absolut inte rör sig om någon diskriminering: Problemet skall anses vara att fetishister har en felaktig sexualitet, inte att byråkraterna själva har ett trångsynt förhållningssätt. Fallet skall nu tas upp i länsrätten. Processen inleds den 29:e oktober. Det skall bli mycket intressant att se hur detta utvecklar sig.