(Nedanstående är ett
officiellt uttalande från Norsk Förening for Klinisk Sexologi, deras svar på den
uppståndelse som varit i norska medier kring behandlingen av en minderårig
transsexuell.)
Det blåser ordentligt inom det
sexologiska fackområdet dessa dagar. Jag tänker då på det intressanta sökarljus som
riktas mot hur, och när, vi som är insatta i detta yrkesområde ska
förhålla oss till sådant som inkluderar barn och unga med en "transexuell
utveckling".
Rikshospitalet ansvarar för bedömning,
och eventuell behandling av personer med en transexuell läggning efter fyllda 18 år. Att
behandla barn och unga under 18 år terapeutiskt och/eller medicinskt är något som inte
är satt i system i Norge idag. Det blir därför stora överdrifter när det blir känt
att medicinsk behandling av denna grupp faktiskt äger rum.
Alla vi som arbetar med barn och unga med ett könsuttryck
som inte motsvarar det kroppsliga könet, vet att vi måste ingripa för att normalisera
(läs: trygga) detta uttryck för barnet och dess omgivning så tidigt som möjligt. Jag
hoppas att sökarljuset som nu dessvärre blir väldigt personriktat, kan utvidgas, så
att vi kan få en konstruktiv debatt inom det norska hälsoväsendet om hur vi ska bemöta
dessa barn och deras nätverk.
Norge är ett avlångt
land, med några få fall av unga som har behov av sakkunnig vägledning på grund av sitt
könsuttryck per år. Detta att frekvensen är låg betyder inte att nationellt anpassade
riktlinjer inte är nödvändiga. Sådana riktlinjer finns internationellt, och kan
anpassas till norska förhållanden, och har beskrivits bland annat av Peggy T.
Cohen-Kettinis och Friedman Pfäfflin.
Den verksamhet Rikshospitalet erbjuder
transsexuella personer över 18 år är bra och sakkunnig. Yrkeskompetensen gällande barn
och unga med ett varierande könsuttryck , något som kan, men inte behöver vara ett
transsexuellt uttryck, finns huvudsakligen inom det sexologiska området. Norsk Förening
för Klinisk Sexologi (NFKS) vill understryka behovet av att möta barn och unga med ett
mångfaldigt och varierat könsuttryck tidigt i livet, i deras egen närmiljö och i
enlighet med riktlinjer som är till för barnens bästa, såa tt stigmatiseringen av
dessa barn kan reduceras. Vidare vill NFKS understryka att gruppen över 18 år också har
nytta av de behandlingsmiljöer som finns idag, utöver dem som Rikshospitalet kan
erbjuda. Dessa behandlingsmiljöer bör stå i nära kontakt med rikshospitalets program.
Rikshospitalet har inte tagit initiativ till ett sådant samarbete, och på grund av detta
gör nu NFKS en hänvändelse till Rikshospitalet.
Ingen har något att vinna på de
person-angrepp som dessvärre har gjorts den senaste veckan, allra minst de barn som detta
gäller.
Åshild Skogerbö
Ordförande Norsk Förening for Klinisk Sexologi
(Översättning: Solveig Cronström) |