Sommaren 1994 gick jag
den grundläggande allmänna 10-poängskursen i sexologi vid Göteborgs universitet. Genom
åren har det blivit ytterligare 50 poäng i klinisk sexologi, och 20 i sexologi med
pedagogisk inriktning.
De här kurserna har givit mig väldigt
mycket. Jag har fått träffa många utmärkt intressanta och kunniga teoretiska och
praktiska sexologer (och ärligt talat en del både ointressanta och okunniga också), jag
har fått många nya vänner, jag har ökat mina kunskaper och vidgat mina vyer. Det där
som jag som 40-talist lärde mig i realskolan om att män och kvinnor är lika har jag vid
tämligen mogna år definitivt måst revidera!
Den sexologiska utbildningen vid
Göteborgs universitet präglas av två saker: den nära kopplingen till psykologi (den
sker vid psykologiska institutionen) och medicin, och det faktum att flertalet av
kursdeltagarna är kvinnor med anknytning till sjukvård eller social verksamhet. Detta
innebär att de uppsatser som ventilerats på kurserna vanligen handlar om två saker: 1.
kvinnor som innehavare av sexuella problem och 2. män som begår sexuella övergrepp. Nu
överdriver jag kanske lätt, men det lutar åt det hållet! En påfallande brist på
koppling till en av alla vedertagen begrepps-apparat är inte sällan irriterande. En del
av det som skrivs är i vetenskaplig mening rent nonsens!
Det är min förhoppning att kursledningen mera hårdhänt
än hittills mönstrar ut sådant när kursen 61-80 poäng blir av nästa höst. Jag är
inte mera avskräckt än att jag ämnar gå den, nämligen! Insch´Allah!
De senaste åren har jag
roat mig med två kurser på två andra sexologiska områden. Den första var Museions i
Göteborg temakurs Kultur, erotik och sexualiteter hösten 2001. Kurs-ledarna var två
relativt unga idéhistostoriker av kvinnligt kön, och perspektivet var mest
idéhistoriens.
Den andra var genusvetenskapliga
institut-ionens kurs Lesbiskhet, homosexualitet och queer hösten 2003. Kursledaren var
litteratur-historiker, föreläsarna historiker, etnologer och sociologer. Denna
sistnämnda kurs är förmodligen den mest givande universitetskurs jag någonsin läst.
Båda dessa kurser var, liksom de
sexologiska, väl toleranta mot icke begripliga vetenskapliga begrepp. Men och nu
kommer vi till pudelns kärna - : precis som det i biologi, medicin och psykologi
förankrade studiet i sexologi ser ned på antropologisk och humanistisk genus- forskning
och kallar den "flum", så ser antropologisk och humanistisk genus-forskning ned
på sexologin, som kallas "biologistisk", "ålderdomlig" och
"fyrkantig".
Och så befinns det viktiga område som
behandlar sexualiteten uppfyllt av vetenskap-liga institutioner som markerar revir och
bekämpar varandra! Så här ÄR det verkligen, och det kan inte innebära ett vettigt
hushållande med människor eller för den del skattemedel att det är så! Låt mig
illustrera vad jag menar med ett mera konkret exempel! Hösten 1996 disputerade jag i
religions-vetenskap på den disciplinövergripande avhandlingen "Religion, kultur och
manlig homosexualitet". Betygsnämnden var sammansatt på klokast tänkbara sätt: en
religionshistoriker, en etnolog och en sexolog.
Avhandlingen godkändes, men bedömningen
av den kom att variera högst avsevärt. Kungl. Vetenskapsakademien gav mig ett hundra
tusen för att bekosta en överarbetad populärutgåva. Världens ledande teologiska
uppslagsverk Religion in Geschichte und Gegenwart gav mig i uppdrag att skriva den
religionsvetenskapliga artikeln över uppslagsordet "Homosexualitet". Men
tidskriften Lambda Nordica ville inte ens recensera min avhandling. Jag hade ju inte ens
tagit ställning till om homosexualitet handlade om biologi eller kultur, meddelade man!
Biologi och kultur! Sexologin måste
självfallet handla om båda delarna! Så länge naturvetare och kulturvetare bekämpar
varandra som nu sker, blir mycket av den sexologiska forskningen ett antingen eller!
Så är det! Och så bör det inte vara! En självständig sexologisk institution, där
man tvärvetenskapligt studerade sexualiteten skulle ge oerhört mycket mera! Med både
biologiska och kulturvetenskapliga perspektiv! Med både manliga och kvinnliga forskare!
Med en begriplig begreppsapparat! |