Svensk sexologi saknar gemensamma nämnare!

Nr 3/04
Av: Bo Göran Carlsson

Sommaren 1994 gick jag den grundläggande allmänna 10-poängskursen i sexologi vid Göteborgs universitet. Genom åren har det blivit ytterligare 50 poäng i klinisk sexologi, och 20 i sexologi med pedagogisk inriktning.

De här kurserna har givit mig väldigt mycket. Jag har fått träffa många utmärkt intressanta och kunniga teoretiska och praktiska sexologer (och ärligt talat en del både ointressanta och okunniga också), jag har fått många nya vänner, jag har ökat mina kunskaper och vidgat mina vyer. Det där som jag som 40-talist lärde mig i realskolan om att män och kvinnor är lika har jag vid tämligen mogna år definitivt måst revidera!

Den sexologiska utbildningen vid Göteborgs universitet präglas av två saker: den nära kopplingen till psykologi (den sker vid psykologiska institutionen) och medicin, och det faktum att flertalet av kursdeltagarna är kvinnor med anknytning till sjukvård eller social verksamhet. Detta innebär att de uppsatser som ventilerats på kurserna vanligen handlar om två saker: 1. kvinnor som innehavare av sexuella problem och 2. män som begår sexuella övergrepp. Nu överdriver jag kanske lätt, men det lutar åt det hållet! En påfallande brist på koppling till en av alla vedertagen begrepps-apparat är inte sällan irriterande. En del av det som skrivs är i vetenskaplig mening rent nonsens!

Det är min förhoppning att kursledningen mera hårdhänt än hittills mönstrar ut sådant när kursen 61-80 poäng blir av nästa höst. Jag är inte mera avskräckt än att jag ämnar gå den, nämligen! Insch´Allah!

De senaste åren har jag roat mig med två kurser på två andra sexologiska områden. Den första var Museions i Göteborg temakurs Kultur, erotik och sexualiteter hösten 2001. Kurs-ledarna var två relativt unga idéhistostoriker av kvinnligt kön, och perspektivet var mest idéhistoriens.

Den andra var genusvetenskapliga institut-ionens kurs Lesbiskhet, homosexualitet och queer hösten 2003. Kursledaren var litteratur-historiker, föreläsarna historiker, etnologer och sociologer. Denna sistnämnda kurs är förmodligen den mest givande universitetskurs jag någonsin läst.

Båda dessa kurser var, liksom de sexologiska, väl toleranta mot icke begripliga vetenskapliga begrepp. Men ­ och nu kommer vi till pudelns kärna - : precis som det i biologi, medicin och psykologi förankrade studiet i sexologi ser ned på antropologisk och humanistisk genus- forskning och kallar den "flum", så ser antropologisk och humanistisk genus-forskning ned på sexologin, som kallas "biologistisk", "ålderdomlig" och "fyrkantig".

Och så befinns det viktiga område som behandlar sexualiteten uppfyllt av vetenskap-liga institutioner som markerar revir och bekämpar varandra! Så här ÄR det verkligen, och det kan inte innebära ett vettigt hushållande med människor ­ eller för den del skattemedel ­ att det är så! Låt mig illustrera vad jag menar med ett mera konkret exempel! Hösten 1996 disputerade jag i religions-vetenskap på den disciplinövergripande avhandlingen "Religion, kultur och manlig homosexualitet". Betygsnämnden var sammansatt på klokast tänkbara sätt: en religionshistoriker, en etnolog och en sexolog.

Avhandlingen godkändes, men bedömningen av den kom att variera högst avsevärt. Kungl. Vetenskapsakademien gav mig ett hundra tusen för att bekosta en överarbetad populärutgåva. Världens ledande teologiska uppslagsverk Religion in Geschichte und Gegenwart gav mig i uppdrag att skriva den religionsvetenskapliga artikeln över uppslagsordet "Homosexualitet". Men tidskriften Lambda Nordica ville inte ens recensera min avhandling. Jag hade ju inte ens tagit ställning till om homosexualitet handlade om biologi eller kultur, meddelade man!

Biologi och kultur! Sexologin måste självfallet handla om båda delarna! Så länge naturvetare och kulturvetare bekämpar varandra som nu sker, blir mycket av den sexologiska forskningen ett antingen ­ eller! Så är det! Och så bör det inte vara! En självständig sexologisk institution, där man tvärvetenskapligt studerade sexualiteten skulle ge oerhört mycket mera! Med både biologiska och kulturvetenskapliga perspektiv! Med både manliga och kvinnliga forskare! Med en begriplig begreppsapparat!

Denna sida kommer från tidskriften Sexologinytt
på hemsajten för Svensk Förening för Sexologi