Kategoriernas godtycklighet
Nr 3/04
Av:Xenu Crontröm

Det är varken möjligt eller önskvärt att låta bli att dela in företeelser i olika kategorier. Det går inte att hantera, än mindre begripa och analysera, den information man tar in om man inte sorterar data i olika kategorier och använder olika skalor för att mäta dem. Att skapa och definiera kategorier och skalor är därför också ett mycket viktigt led i vetenskapligt arbete.

Allt vetenskapligt arbete utförs med utvalda kategorier och skalor som utgångspunkt. I det läget är det väldigt lätt att glömma att skalorna i sig ofta inte är ett dugg vetenskapliga eller objektiva, utan godtyckliga indelningar skapade utifrån upphovsmännens gissningar, fördomar och sociala och kulturella förutsättningar.

Celsius sannare än Fahrenheit?
Ta till exempel celsiusskalan för temperatur. Att vatten fryser vid noll grader och kokar vid hundra grader vid "normalt tryck" är ett godtyckligt val som herr Celsius gjorde. Ett val som passar utmärkt i vår kontext. Vatten är den viktigaste vätskan för oss människor, så den smältpunkt och kokpunkt den har i vår miljö är en utmärkt utgångspunkt.

Alltså: Att uppmäta en temperatur utifrån celsiusskalan kan vara vetenskapligt och objektivt, men skalan i sig är inte någon sanning utan bara ett val som en människa har gjort.

Ett val som aldrig skulle ha gjorts av en tibetan eller peruan, eftersom deras länder ligger så högt upp att det ur vårt perspektiv påverkar vattnets kokpunkt.Rent objektivt påverkas vårt vattens kokpunkt i precis samma utsträckning som deras av atmosfärens tryck, men det märker vi inte eftersom det ingår i vår referensram.

Onormala tibetaner?
Celsiusskalan är okontroversiell. Det är en mycket liten del av jordens befolkning som den inte passar för, och för dessa människor utgör den inget egentligt problem. Mig veterligen finns det ingen som lägger några moraliska aspekter på vilken kokpunkt som är den rätta och normala för vatten. Men låt oss anta tibetanerna och peruanerna försökte kräva att resten av världen skulle använda en temperaturskala baserad på deras höjd-förhållanden? I dagens globala politiska situation skulle ett sådant krav bara väcka ett hjärtligt hånskratt.

Men låt oss även anta att Peru och Tibet hade samma politiska, ekonomiska och militära makt som USA och EU har idag, medan resten av världen hade Afrikas och Sydamerikas status. I det läget skulle förslaget antagligen väcka ilska och rentav hat. Eller, låt oss anta att den kinesiska ockupationsregimen började använda tibetanernas onormala vatten-kokande som en förevändning för förtrycket mot dem. I det läget skulle celsiusskalan också bli kontroversiell.

Över till Sexologin
Det är naturligtvis oerhört ovanligt att fysiker och kemister tvingas brottas med sådana problem. Biologer och sexologer har däremot inte samma tur. Dessa ämnen ligger för nära människan själv för att de skall kunna vara neutrala. Sexualiteten är ett oerhört laddat område, och därmed blir även de kategorier och skalor som används känslomässigt och politiskt laddade. Indelning av företeelser blir indelning av människor, och denna indelning antar i sin tur kulturella och sociala funktioner. Moraliska funktioner. Uppdelningar i bättre och sämre. Uppdelningar som i de flesta fall inte i sig har något med vetenskap att göra, utan i grunden bygger på fördomar, religiösa dogmer, och dylik bråte.

Godtycklig heterosexualitet
Låt oss börja med den godtyckliga indelningen av människor i heterosexuella, bisexuella och homosexuella. Naturligtvis är det objektivt sant att det finns män som bara tänder på kvinnor, män som bara tänder på män, kvinnor som bara tänder på kvinnor och kvinnor som bara tänder på män. Men varför skulle det vara självklart att män som tänder på män skall räknas som samma kategori som kvinnor som tänder på kvinnor? Varför inte i stället räkna det som samma kategori som kvinnor som tänder på män? Och varför räknas människor som tänder både specifikt på män och specifikt på kvinnor som samma kategori (bisexualitet) som människor som inte tänder specifikt på någondera könet utan tänder på människor oavsett kön?

Homosexualiteten och heterosexualiteten existerar bara som kontraster till varandra. Homosexualiteten existerar som en kontrast till normen att sex är något som man och kvinna har med varandra för att skaffa barn. Heterosexualiteten, vilken precis som homosexualiteten är oberoende av barnalstring, existerar som kontrast till kontrasten.

Det kan mycket väl vara så att homosexuella mäns gemenskap med homosexuella kvinnor inte är så mycket en sexuell gemenskap som en gemensam utsatthet. En gemensam samhällsposition och ett gemensamt behov av att stå upp emot den diskrimineringar man utsätts för. Diskriminering i form av allt från öppet våld till nedlåtande "tolerans". Denna position och detta behov delar de homo- och bisexuella även med andra grupper. Därav moderna termer som HBT och HBTQ, där T står för trans och Q för queer.

En alternativ uppdelning
Om man i stället för reproduktionen utgick från den sexuella attraktionen som sådan så vore det kanske rimligare att i stället dela in det så att de män och kvinnor som bara tänder på män har en mansfetish, medan de män och kvinnor som bara tänder på kvinnor har en kvinnofetish. Personer som tänder specifikt på båda könen har både en mansfetish och en kvinnofetish, medan personer som bara tänder på människor utan att tända specifikt på någondera könet inte har någon könsrelaterad fetish överhuvudtaget.

Socialt definierad fetish
För att denna kategorisering skall vara möjlig att använda måste man först göra en liten justering av begreppet fetish: Man behöver sluta baka in kulturella förväntningar i själva begreppet. I vår kultur finns det, utifrån hur begreppen vanligtvis används, en hel del fotfetishister men inga eller nästan inga bröstfetishister. Detta är inte trots att det är så mycket vanligare att män tänder på kvinnors bröst än att de tänder på deras fötter. Nej, tvärt om är det på grund av att det är så mycket vanligare att män tänder på kvinnors bröst än att de tänder på deras fötter.

Om en man tänder på en kvinnas fötter, tänder han på ett annat sätt än omgivningen förväntar sig att han skall tända. Alltså är han fotfetishist. Om han i stället tänder på hennes bröst, tänder han på ett sätt som är förväntat av honom. I den mån han alls kan bli klassad som bröstfetishist krävs det en total fixering vid bröst, en fixering som går långt bortom den nivå av intresse för fötter som krävs för att räknas som fotfetishist. Att tända på dildos och motsvarande föremål räknas inte heller som fetishism, trots att den klassiska definitionen på sexuell fetishism är att tända på föremål.

Det bör dessutom nämnas att det även finns en tredje definition på begreppet fetishism. En subkulturell definition där kläder i lack, läder och gummi automatiskt räknas som fetish, liksom vissa klädesplagg oavsett material, till exempel korsetter och högklackade skor. Det tre grundläggande definitionerna på fetishism (att tända på sådant som ens kultur inte förväntar sig av en, att tända på föremål, samt kläder av nyss nämnda material och designer) överlappar ofta varandra. Men långt ifrån alltid.

Grundfel i forskning
Inom medicinsk och samhällsvetenskaplig forskning måste man alltid fråga sig vad den grupp man studerar egentligen representerar. Den enklaste och mest lättillgängliga forskningsmetoden är att plocka några tillgängliga individer ur en godtycklig kategori, till exempel homosexuella, och utgå från att dessa individer är representativa för den utvalda kategorin. Denna metod har naturligtvis två stora problem. Dels om kategorin verkligen är så koherent att den kan bedömas som en enhet, och dels i vilken mån det går att generalisera resultatet utanför själva försöksgruppen.

För att fortsätta på exemplet homosexuella, vad skall anses ingå i den gruppen? Är konservativa homosexuella kroppsbyggande poliser repres-entativa för vänsterradikala homosexuella anorektiska damfrisörer? Är homosexuella pedofiler representativa for homosexuella som inte är pedofiler? Och så vidare. Och oavsett om man gör sådana distinktioner eller ej, vilka homosexuella är det egentligen man forskar på?

Att forna decenniers psykologer ansåg att homosexuella var störda berodde inte bara på fördomar och samhällsnormer, utan också på den empiri man hade tillgång till. Öppna homosexuella var ytterst sällsynta, så de man kunde ha som grundval för att bilda sig en uppfattning om hur homosexuella fungerar var i allmänhet de homosexuella som sökt, eller dömts till, vård. Det är knappast förvånande att ett sådant urval visade att homosexuella är väldigt problemfyllda människor. För just homosexuella har situationen ändrats drastiskt under de senaste decennierna. För övriga sexuella minoriteter kvarstår fortfarande exakt samma problematik.

Läggning eller preferens?
En övergripande fråga i sammanhanget är vad som är en sexuell läggning, vad som är en sexuell preferens och vad som är en sexuell perversion. Det finns många förslag på vilka sexualiteter som ingår i respektive kategori, men vad själva kategorierna egentligen innebär talas det ytterst sällan om. I praktiken är indelningen glasklar. Sexuella läggningar är sexualiteter som man respekterar. Sexuella preferenser är sexualiteter som man, ofta på nåder, tolererar. Perversioner i sin tur är sexualiteter som man inte tolererar.

Men, frågar sig då vän av ordning, är det inte så att läggningar är något som är genuint och går på djupet, medan preferenser bara är nycker och fixa idéer? Jo, givetvis. Men detta är ju bara ett än mer arrogant sätt att dela in i sådant man respekterar och sådant man inte respekterar: Det man respekterar tillerkänner man äkthet och djup, det man inte respekterar avfärdar man som nycker och fixeringar. Hur djupgående en viss sexualitet egentligen är hos en viss person är det mycket svårt att forska om på ett seriöst sätt, det är mycket lättare att få fram spekulationer än att få fram fakta.

Parafili
Avslutningsvis har vi begreppet "parafili". Hur bör detta begrepp tolkas och användas? Är det en synomym till perversion? Samma fördömande med ett finare ord? Eller skall det användas som ett samlingsbegrepp för alla sexualiteter, acceptabla så väl som oacceptabla, som skiljer sig från genomsnittet och/eller från godtyckliga kulturella normer?

Jag har länge förespråkat sistnämnda, men med åren blir jag allt mer osäker. Homosexuella vill i allmänhet absolut inte definiera sig som parafila, och utvecklingen går mot att andra sexuella minoriteter också söker frigöra sig från den stämpeln. Detta bör respekteras. Ordet Parafili är i praktiken en synonym till det gamla begreppet perversion, och bör nog behandlas därefter. I den mån man behöver ett samlingsnamn för sexuella minoriteter så fungerar "sexuella minoriteter" alldeles utmärkt. Eller kanske ännu hellre HBTQ.

Bör vi då kasta parafilibegreppet på historiens sophög, eller bör vi bara begränsa det till att omfatta skadlig sexualitet, övergrepp? Om sistnämnda, bör vi då, till sist, börja inkludera även den vanliga enkla heterosexuella inomäktenskapliga våldtäkten i parafilibegreppet? Detta är frågor som jag, åtminstone i dagsläget, inte tänker försöka besvara.

Denna sida kommer från tidskriften Sexologinytt
på hemsajten för Svensk Förening för Sexologi