Ordspalten: Parafobi

Nr 4/05
Av: Xenu Cronström
Ordet "homofobi" behövs för att kategorisera fördomsfullhet och förakt mot just homosexuella. När samma fördomsfullhet och förakt riktas mot andra sexuella minoriteter eller mot transpersoner så är det rimligare att kalla fenomenet för parafobi och transfobi. "Parafobi" behövs som ett samlingsbegrepp för homofobi, transfobi och allt dylikt, precis som "rasism" behövs som samlingsbegrepp för antisemitism, islamofobi och allt dylikt.

Under de senaste decennierna har ordet homofobi slagit igenom. Detta ord har inneburit en mycket viktig och välbehövlig förändring i synen på homosexuella: Det är inte dem det är fel på, utan det är tvärtom de som hatar och föraktar homosexuella som har ett problem.

Ordet betyder inte att man nödvändigtvis har fobi i klinisk bemärkelse, utan syftar på fördomsfull och diskriminerande attityd mot homosexuella. Fördomsfullhetens natur ligger i sig mycket närmare fobi än ideologi. Ändelsen –fobi är därför mycket rimligare än ändelsen –ism. "Ismer" är sådant som liberalism, socialism, feminism, och för allt i värden ultrakonservatism och nazism. De båda sistnämnda ismerna har starka inslag av rasism och sexism, men rasism och sexism är inte några ismer i sig själva.

Under de senaste åren har begreppet rasism fått en ny undergrupp: Islamofobi. Detta ord är välbehövligt, eftersom generaliserande fördomar mot muslimer är ett stort problem i dagens samhälle. Rasism är samlingsnamnet för fördomsfull och diskriminerande attityd baserad på hudfärg, etnicitet, et cetera. Inom rasismen finns det sedan specifika former såsom antisemitism och islamofobi.

Det finns även ett motsvarande samlingsbegrepp för fördomsfull och diskriminerande attityd mot variationer i sexualitet och könsidentitet. Parafobi. Detta begrepp behöver få en betydligt bredare spridning än vad det har idag. Homofobi är ett bra ord för fenomenet när det riktas just mot homosexuella, men detta ord är av noll och intet värde när det gäller fördomsfullhet och diskriminering mot andra minoriteter, såsom till exempel transsexuella, fetischister, sadomasochister och polygamister. Eller för allt i världen onanister och oralsexutövare - avvikelsen sitter i betraktarens öga, och även om parafobi mot onani idag är ovanligt så existerar det fortfarande.

Under det gångna året har ordet transfobi börjat få genomslag. Man har börjat inse att hat och förakt mot människor som överskrider könsrollsbarriärerna inte är samma fenomen som hat och förakt mot samkönad sexualitet, även om dessa båda fenomen är mycket närbesläktade och ofta uppträder tillsammans. Den som misshandlar en heterosexuell transvestit för hans "omanlighet" har ofta inte några vanföreställningar om att killen skulle vara bög. Det är själva könsöverskridandet som stör, och att kalla detta för homofobi är inte bara felaktigt utan innebär även ett aktivt osynliggörande av transpersoner.

Tänk om "antisemitism" och "islamofobi" vore de enda vedertagna begreppen för rasism? Nej, det behövs samlingsbegrepp. Därtill kommer problemet med intersektionalitet, att en och samma person kan tillhöra flera grupper. En person som är homosexuell kan även vara både mörkhyad och sadomasochist. Genom att homofobi än så länge är det enda allmänt accepterade begreppet så står mängder av homosexuella utan ord för mycket av det förtryck som de utsätts för. I samma sits sitter även många heterosexuella, bisexuella, och personer som uppdelningen i HBH (Hetero, Bi, Homo) inte passar in på över huvud taget.

Det är viktigt att inte missbruka de nämnda orden, utan bruka dem på ett balanserat sätt. Det är inte rasism att vara emot kvinnlig könsstympning i Afrika. Däremot bör vi västländer som rutinmässigt könsstympar nyfödda intersexuella absolut ta oss en funderare på våra egna kulturella glasögon. Det är inte islamofobi att vara emot självmordsbombare och grön fascism. Däremot är det islamofobi att tro att världens dryga miljard muslimer alla är gröna fascister, eller att ta avstånd endast från muslimsk terrorism och acceptera övriga terrorrister. Det är inte homofobi att vara kritisk till oskyddad analsex mellan främlingar. Däremot är det homofobi att tro att alla bögar har oskyddad analsex med främlingar, eller att ta avstånd endast från homosexuellt oskyddat sex medan man bejakar oskyddad sex mellan olikkönade främlingar.

Det är inte parafobi att föra samma kamp mot parafila övergrepp som mot "normala" övergrepp. Däremot är det parafobi att övergreppsstämpla sex med en enda inblandad part (t.ex. onani, dendrofili eller ren fetischism), eller att övergrepps-stämpla ömsesidiga lekar som alla inblandade parter deltar i för att de själva vill det (till exempel oralsex, analsex eller sadomasochism). Att stämpla ett sexuellt beteende som självdestruktivt är även det parafobt, om man gör det av annan anledning än att beteendet i sig faktiskt innebär verklig skada för den som utför det. Tyvärr finns det fortfarande de som anser att homosexuellt, sadomasochistiskt eller dylikt sex per definition är destruktivt, oavsett om inblandade parter far illa av det eller ej. Klockren parafobi. Ett betydligt vanligare övertramp är att man blandar ihop handlingar som faktiskt innebär övergrepp med handlingar som faktiskt inte gör det. Alltså inte påstå att de sistnämnda skulle vara övergrepp, utan nöja sig med att svärta ner dem genom guilt by association.

Avslutningsvis så är det både parafobi och sexism att acceptera "vanliga" heterosexuella våldtäkter och hävda att det bara är "avvikande" övergrepp som behöver bekämpas. Alla övergrepp bör bekämpas – men inte för att de skulle vara "onormala", utan för att de skadar offren.

Denna sida kommer från tidskriften Sexologinytt,
organ för Svensk Förening för Sexologi