Bakgrund
1955 blev sex -och samlevnadsundervisning obligatorisk i Sverige, samlevnadsundervisning
har varit inriktad i mångt och mycket på att ge information om kroppen och vad som
händer under puberteten, graviditet, och sjukdomar. Ansvarig för att sex och samlevnads
undervisning sker är rektorn på varje skola. En granskning utförd av skolverket 1999
visar att i stort sett samtliga skolor i deras undersökning saknar resonemang och
perspektiv kring sex och samlevnadsundervisning.
Riksgymnasieverksamheten
Gymnasieskolor anpassade för att ta emot sökande ungdomar med funktionshinder.
Habiliteringsenheter knuten till skolan.
Habilitering
Habilitering riktar sig till personer med livslånga
funktionshinder/funktionsnedsättningar. Habilitering har som sitt syfte att utveckla och
förbättra bästa möjliga funktionsförmåga och att färdigheter ska kunna bibehållas.
Habiliteringsenheterna på riksgymnasierna i Sverige har alla som mål att se eleven i ett
helhetsperspektiv och vill bl.a. att eleven blir specialist på sitt funktionshinder.
Yrkesgrupper på en habilitering är: arbetsterapeuter, sjukgymnaster,
kuratorer, logopeder och psykologer.
Ungdomsmottagning
Ungdomsmottagningar har som uppgift att ge information, råd och behandling kring
sexualitet, samlevnad, preventivmedel och andra frågor som rör ungdomar.
Yrkesgrupper på en ungdomsmottagning är: kurator, barnmorska och
psykolog, på vissa ungdomsmottagningar även läkare
Tidigare forskning
Tidigare forskning baserad på sexualitet och funktionshinder är svår att finna, viss
forskning finns att hitta på utländska databaser medan svensk aktuell forskning inte
finns att tillgå.
Metod, Frågeformulär
Enkäten innehöll frågor av karaktären: vem går du till för att få svar på frågor
om sex vem har du fått info av, hur gammal var du, har du fått information om
funktionshinder och sex och samlevnad, tycker du att habiliteringspersonal ska kunna svara
på frågor om sex och samlevnad. De flesta frågorna kunde markeras med mer än ett svar.
Deltagare
30 ungdomar i åldrar mellan 18-23, 17 tjejer och 12 killar alla med medfödda eller
förvärvade funktionshinder; cerebral pares, ryggmärgsbråck, muskeldystrofi,
förvärvad hjärnskada, reumatism, hjärt problematik, spinal muskelatrofi. Deltagarna
läser nationella och individuella program.
Bortfall
Utav 4 riksgymnasier så valde ett riksgymnasium att inte vara med. Av återstående 3
skolor så skickades 97 enkäter ut, av dessa återficks 29. (svarsfrekvens 30%).
Elever med funktionshinder har en mängd vuxna som i sin tur kan ha en
mängd åsikter kring sexualitet och funktionshinder som kan vara en bidragande orsak till
att endast 30% svarar, det kan också bero på att eleven inte ville vara med, glömt
fylla i enkät och skicka in den, kan inte läsa, vill inte be någon om hjälp att läsa
eller fylla i enkäten.
Resultat
Tjejer som har frågor om sex och samlevnad vänder sig i första hand till kompisar och
föräldrar sedan till ungdomsmottagning, killar vänder sig i första hand till Internet
och sedan kompisar. Både tjejer och killar har fått merparten av sin information mellan
10-17 år, tjejer mest mellan 10-13, detta troligtvis på grund av första mensen.
Informationen har getts av i huvudsak lärare men ungdomar har saknat
information om HBT frågor (homo, bi och transsexuella).
En tjej skriver: viktigt med information om homo och bisexualitet,
det har jag inte fått någon information om tidigare.
På frågan "jag har fått information om sex och samlevnad och
mitt funktionshinder" så svarar hälften av tjejerna att det har de inte fått
någon info om, killarna är det 10 utav 12 som inte fått någon information alls.
Ungdomarna skulle vilja ha denna information då de är i åldrarna 10-17.
75% av tjejerna och 100% av killarna skulle vilja att
habiliteringspersonal kunde svara på frågor om sex och samlevnad och funktionshinder.
Resultatet visar på att det finns brister i hur vuxna hanterar frågor
om sex och samlevnad till ungdomar med funktionshinder. Vuxna finns inte tillgängliga
när det kommer till frågor som ungdomar har, de får ingen information i HBT frågor och
killar i högre grad än tjejer är utlämnade till att ta reda på information själv
genom framförallt Internet.
Den information som elever fått vet vi inget om för i de flesta fall
så finns det inga riktlinjer på vad sex och samlevnadsundervisningen skall innehålla.
Habilitering och ungdomsmottagning visar stora brister i att informera ungdomar med eget
och andras funktionshinder om sex och samlevnad och funktionshinder.
Skälen till att det är så kan vara olika men ett skäl kan vara att
yrkesgrupper inom habilitering /arbetsterapeuter, sjukgymnast, kurator, psykolog, logoped,
sjuksköterska), skola (lärare, pedagoger) och ungdomsmottagning (barnmorskor, kuratorer)
har själva inte fått någon utbildning i sex och samlevnad eller sexologi. Ovanstående
yrkesgrupper utbildar sig själva efter eget intresse i skiftande omfång.
En genomgång på Internet med besök på varje högskolas hemsida och
program och genomsökning efter sexologi på schemat fann författaren ingen hänvisning
till sådan kurs. Det finns visserligen sexologikurser att läsa i Uppsala, Stockholm och
Göteborg men dessa är inte obligatoriska ej heller öppna/tillåtna för alla
yrkesgrupper.
Ungdomarna i studien önskar att habiliteringspersonal kunde svara på deras frågor om
sex och samlevnad och funktionshinder och med tanke på att habiliteringspersonal är
specialister på ungdomarnas diagnos så är det ett resursslöseri att det inte är så.
En orsak till att personal inte tar upp sexualitet med eleven kan bero på att personal
bedömer elevens kunskap att ta in information efter elevens sociala färdigheter, om inte
eleven fungerar i ett socialt perspektiv så ignoreras sexualiteten, frågan är bara
vilket som är hönan och vilket som är ägget?
För att ungdomar med funktionshinder ska bli specialister på sitt
eget handikapp så måste vuxna informera dem om sex och funktionshinder. Lärare,
föräldrar, habilitering och ungdomsmottagningspersonal har ett kollektivt ansvar att se
varje ungdom med funktionshinder i ett helhetsperspektiv och erkänna dem som sexuella
individer med behov och önskningar inte olika andra ungdomar utan funktionshinder som de
träffar. Vuxna måste upphöra med att skicka dem vidare till s.k. specialister eftersom
dessa inte existerar!