Vi är kön, d.v.s. vi lever som kvinnor eller män. Överallt bubblar det fram en ström av skildringar av könsliga mellanhavanden. Ändå hålls det mesta av den könsliga verkligheten dolt, och många "självklara" föreställningar kalibreras aldrig mot verkligheten. Merparten av den gamla könsordningen är alltjämt i kraft.

En bok som definitivt tillhandahåller en mångd nya och spännande infallsvinklar på det här viktiga området, både genom att inventera teorier och genom en serie grundläggande övningar av "friskvårdskaraktär" är göteborgssexologen Ulf Wideströms bok med den långa titeln Könens möte. Frågor, påståenden och förslag. En tankebok och handbok om sex - för ett fördjupat möte mellan könen. (Transform) Boken, som finns både i nätupplaga och kan beställas från författaren i pappersutskrift, är tänkt att kontinuerligt kompletteras och utges i små och täta upplagor. Den är inte planerad att bli "färdig", men den överträffar redan i befintligt skick det mesta som skrivits på svenska inom det sexologiska området. Den är alldeles fri från den monumentala ensidighet som präglar mycken sexologisk litteratur. Ulf Wideström behärskar inte bara sexologi och psykologi, men han har också kvaliteter som filosof, idéhistoriker och - inte minst - stilist. Som gammal svensklärare njuter jag ohemult av hans många fyndiga formuleringar.

Som i början av boken, där könsrollernas historia behandlas: "För det förra seklets kvinnor var den äktenskapliga plikten något som skulle uthärdas enbart som en offergärd ägnad familjens och fosterlandets väl. Nu har kvinnans rätt till orgasm förvandlats till ett manligt åliggande." Så - var det inte bättre förr? Och Vem är normal? "Normal" kan handla om vanligt ellere ovanligt, om friskt eller sjukt, om normenligt eller avvikande från normen. "Den som är fullt anpassad, besvärsfri, och lever i harmoni med rådande könsmönster är det något verkligt allvarligt fel på. Och han eller hon är långt ifrån normal."

Sexualitetens natur beskrivs traditionellt utifrån ensidiga teorier: biologistiska, konstruktivistiska eller, inte minst vanligt, de freudianska, som sätter "driften" i centrum. Någon "drift" i freudiansk mening menar sig Wideström aldrig ha sett hos människor. Människans grundläggande behov är de fysiologiska, behoven av säkerhet, kärlek och uppskattning, och fr.a. behovet av självförverkligande, menar han med den amerikanske psykologen Maslow. Kärlek och sex är inte samma sak, men två sidor av ett och detsamma, människan själv. Vi är både biologiska varelser och kulturvarelser. Vår könsliga förmåga är beroende av övning och omvårdnad, men har också självfallet samband med hormoner och fysiskt allmäntillstånd. Att läsa Freud som fundamentalisterna läser Bibeln för på besynnerliga avvägar.

Erotik är en konst, som lika gärna skulle kunna kallas sexualitetens kultur. Men vi saknar kunskaper om hur vi skall kunna öka den könsliga attraktionen. Body-building, aerobics, ansiktslyftningar och silikoninplantat är tyvärr lika ineffektiva som renhornspulver. Faran för männen är i hög grad att undervisningen på området ansluter så väl till vår kulturs enorma prestationsstress. Den erotiska pedagogikens första anvisning lyder enligt Wideström: "Börja med att inte vänta dig någonting!" Det är för den nyfikne som det oförutsedda kan hända. Grunden är dock formulerad i fem pelare: lust, material (våra kroppar, tankar och fantasier), att kunna behärska och övervinna den antisexuella terror som rått i århundraden, att vara inspirerad och att skaffa sig färdigheter. (-Kan du spela fiol? - Jag vet inte. Jag har aldrig försökt!") Det som förnöjer mest är vidare det omväxlande.

Så långt principerna! Därpå följer exempel på konkreta kroppsliga övningar med anatomisk, fysiologisk och psykologisk koppling, som det skulle innebära att beröva Ulf Wideström hans levebröd att alltför utförligt avslöja. Det handlar om trohet och krav, om parförhållandet och dess gränser. Mycket av det som här sägs är självfallet kontroversiellt, men såvitt jag förstår saken rätt helt förnuftigt. Rubrikerna under avdelningen "För ett fördjupat möte mellan könen" upptar tre ensamövningar kring det egna utseendet ("Vårt etablerade skönhetsideal innebär att man skall vara slät och slank .— För att man skall vara riktigt lämplig som kärlekspartner skall man vara arton år. Nitton får duga - till nöds"), de egna kroppskontakterna och den egna lusten, tre parövningar som handlar om roller, flykt och (i två avseenden) ömma punkter, och tre gruppövningar som handlar om våra historier, våra problem och vår lek.